Barcelona

Vi har förstås haft det sjukt bra i Barcelona. Det går nog inte att ha det dåligt i den staden, vilket gör att jag älskar den ännu lite mer. Det har varit strålande sol och 36 grader i skuggan i fem dagar. Eller en förmiddag var det lite molnigt, vilket bara var skönt eftersom att vi då kunde passa på att gå runt i Parc Guell. Som killarna (ingen av dem har sett den förut) iofs vart sjukt oimpade av. Men ändå. Vi fick oss lite extra motion. Vi har ätit tapas, druckit mängder med öl, hängt i roliga butiker, shoppat smink (jag då), och en massa annat skoj.

Tog med mig Canon, men jag vet inte riktigt, det vart inte så många bra lägen att fota med den, dessutom så kändes det inte helt hundra att släpa med sig den till stranden varje dag. Men ett par kort tog jag. Använde mest min lilla kompakta digitalkamera, slänger upp en hejvild blandning från bägge två.

Glada att vara vid liv efter flygresan ner...

Beachhäng

Sjukt stor och sjukt dyr öl längs ramblan.

Matmarknaden

Vitaminkick

Segrada Familia i mörker

Jag och Mike

Estrella-skål!

Sjukt god drink

Längs strandpromenaden

Tack och lov att rulltrapporna fungerade...

Fotade Anne när hon fotade Barcelona

Vi bodde tre kvarter från kyrkan

Jag vill redan åka tillbaka! Den lilla brännan jag äntligen skaffade mig försvann som vanligt på flyget och nästa vecka sätts hösten och allvaret på gång på riktigt.  Det är också väldigt spännande, men hade velat stanna lite till… en dag eller två, eller en vecka…

Examen, examensmiddag och dylikt.

Den senaste veckan, eller framför allt dagarna, har gått i ett rasande tempo. I onsdags tog jag EXAMEN. Helt sjukt. Utbildad webbkommunikatör. Och jag fick ett diplom, jag är verkligen löjligt stolt över det, haha.  Dagen började sådär, eftersom att när vi skulle ha champagnefrukost så började det regna efter ungefär en kvart. Vi fick till slut fortsätta i ett klassrum och på eftermiddagen sprack det upp och vi åkte till Rålis och hängde där. Kom hem glad och lite smått berusad runt sju på kvällen, helt slut efter en lång dag och en ännu längre vecka dittills. I fredags hade jag några fina vänner över på middag, vi satt ute och åt och jag fick några fina presenter. Och, jag fick äntligen träffa Sanna! Som varit i Australien i nästan 2 år. Obeskrivligt härligt.

Ja.. och så har det ju varit långhelg. Känns väldigt förvirrande. Och i morgon har jag ju ”Sommarlov” eller vad man nu ska kalla det, men ändå så har jag en massa småmöten inplanerade som gäller eventuella jobb, så ännu slappnar jag inte av helt. Däremot så har jag verkligen tänkt att i alla fall få till en veckas semester med Micke i sommar, när han för första gången får vara ledig tre veckor i rad. Det blir bra det här.

KNM09

Jag vill börja med att ”varna” för ett långt inlägg. Garanterat kommer det bli det, inte för att jag vet exakt vad jag ska skriva, utan mer för att jag idag har känt så många känslor som kommer kräva ett sånt där inlägg då det bara skrivs. Rakt från hjärtat, som kommer resultera i ett något uttömmande inlägg. Hur som helst, då kör vi…

Idag hade vi, första ”föreläsningen” på schemat ”Kursavslutning med Rosie och Maria”. Rosie hade vi i början i kursblocket gruppdynamik. Den kursen började efter ungefär en vecka. Då satt vi, 30 nervösa nya elever och tyckte att det var outhärdligt jobbigt att säga bra saker om oss själva, och framför allt, om de personer som satt bredvid oss och som vi hade känt i en vecka. Då drog man till med det där första intrycket ”du verkar snäll och glad”. Idag, nästan 1,5 år senare kom Rosie tillbaka.

Jag kom tidigt till skolan i morse och tittade in i klassrummet. Där hade hon ställt upp den där ”berömda ringen”, som hon alltid ville att vi skulle sitta i från början och vara lite sådär obekvämt intima. Strax efter mig kom Robban, han sa bara; ”Åh nej, inte den där ringen igen”. Exakt som jag kände. I morse var jag av någon anledning väldigt opeppad på skolan, när jag såg den där ringen vart jag om möjligt ännu mer opeppad. Sen började lektionen…

Jag tänker inte dra upp hela lektionen. Men, vi kom igång och min opepp försvann väldigt fort. Efter en liten stund fick vi i uppgift att säga vad vi har uppskattat/uppmärksammat med personen till vänster om oss under de här två åren. Jag fick fina ord, och Evelina R som jag gav mina ord till blev glad. När vi nästan hade kommit varvet runt, och alla hade lyssnat på tidigare personers beröm vart det känsligt. Och gråtmilt. Och så himla fint. Jag fick tårar i ögonen när jag såg hur rörda alla blev, inklusive mig själv.

Nästa övning var att alla skulle skriva sina namn på ett A4 och tejpa fast den på ryggen och sen fick alla i klassen skriva något bra på ens lapp på ryggen. Till musik sprang vi i klassen runt och skrev på varandras ryggar. Självklart blir man sjukt nyfiken på vad folk skriver och när jag tog bort mitt lapp stod det massor av fina saker. Bland annat:

”Snäll, rolig, driven”
”Anna är glad, snäll, ambitiös och duktig på mycket”
”Säger vad du tycker, lätt att prata med, väldigt glad”
”Mysig tjej och väldigt omtänksam. Bra på att samarbeta och bryr sig om andra”
”Otroligt gullig”
”Snäll tjej, du har ett gott hjärta”

Jag vart så otroligt glad. Efter två år så känner man ändå att det som skrivs nu är sant, till skillnad från vad man kunde säga där precis i början. Jag har alltid sett mig som en tjej som främst är omtänksam och snäll, och det är mycket det jag har velat ska framgå. Just därför var det så fint att få de här orden.

Efter övningen gick vi var och en igenom vad som stod på lapparna. Andreas som satt bredvid mig hade fått sjukt många fina ord. Och långa meningar. Och allt det vi hade skrivit om honom hamnade mitt i prick på honom. Och framför allt, han sa själv att han hade kände sig precis så, och att han hade hoppats på att hans personlighet hade resulterat i just det vi alla skrev om honom, det är så han vill vara. När han fick tårar i ögonen för att han vart så rörd över att alla hade träffat mitt i prick, fick jag också det.

Det var nog då jag insåg hur mycket jag kommer att sakna min underbara klass och hur mycket de har betytt för mig under de här två åren. På onsdag har vi vår examensdag och det är då vi alla ses igen. Champagnefrukost, lunch, diplomering och mer häng med klassen.

Den här veckan har varit ett virrvarr av känslor. Jag har inte förstått, förrän idag, varför jag har gått runt och känt mig smått orolig och ångestfylld. Nu förstår jag varför. Jag vill inte skiljas från klassen, så enkelt är det. Jag börjar återigen närma mig ”framtiden”, fast del 2 på något vis. Det är så svårt att sätta ord på det, men herregud… Jag vet inte. Jag har tidigare önskat att jag var som så många i min klass, jag har önskat att jag var lika inspirerande som vissa, önskat att jag var lika kreativ som vissa, önskat att jag var en lika bra skribent som vissa. Nu känns det inte så viktigt längre. Jag är bara så stolt över alla duktiga människor som jag lärt känna, och jag vet att jag kommer ha kontakt med många av dem även efter avslutad utbildning. Framför allt, här sitter jag nu, några dagar innan examen och är en av några få i min klass som inte har fått jobb än. Jag är inte ett dugg orolig. Jag är övertygad om att jag kommer få ett jobb som jag trivs med och som kommer att ge mig massor.

Framför allt, KNM09, jag älskar er och vår klass. Ni har gett mig så otroligt mycket och om jag kan ge er en 1000 del tillbaka så är jag mer än nöjd.

 

Ps. Inlägget om klassfesten förra helgen kommer snart. Inklusive bilder. Ds.

Några timmar kvar

Idag är det sista praktikdagen. Tänkte försöka gå hem runt strax innan fyra, så alltså ungefär 2,5-3 timmar kvar. Helt otroligt. I mars när det typ var snö och kallt och grått så kändes det inte direkt som att det snart skulle bli juni. Eller ens maj. Eller examen. Efter varje praktik (i alla fall för mig), så har det gått supersnabbt till en början, lite långsammare i mitten och sen supersnabbt på slutet. Samma sak de sista två veckorna, tiden har bara försvunnit. Utan att jag knappt vet exakt vad jag har gjort.

På måndag ska jag tillbaka till skolan. Då är det lite slutspurt. Intressanta föreläsningar, klassmöten, liapresentationer och lite jobb för eventuella restuppgifter. (Tror dock att jag har gjort alla). Och den tiden som är ledig vissa dagar (förmiddag eller eftermiddag) kommer att ägnas åt jobbsök. Och en hel del promenerande, precis som de senaste två veckorna. Vet inte hur många mil jag har gått, men jag älskar det! Det är så skönt att promenera. Tyvärr så händer det inte ett jota på vågen, trots två veckor av timmespromenader dagligen och nästan bara salladsluncher och miniportioner till middag. Men men, skitsamma. Det är en annan historia.

Okej, nu kör vi. Sista timmarna. I morgon en galen klassfest hos Strumpa på Ekerö också. Och sen 1,5 vecka till examen. Färdigutbildad webbkommunikatör. Helt sjukt.

Bra helg och sista praktikveckan!

Måndag igen. Och arbetsdagen är snart slut. Igen. Herregud, tiden går verkligen inte riktigt i den takt jag vill att den ska gå. Eller nja, det beror väl på situation… Kvällarna får gärna gå lite mer långsamt, samma sak med helgerna. Skitsamma.

Jag har haft en superbra helg. Aktiv, nyttig och sådär lagom lugn. I lördags sov vi ganska länge, tog oss sedan upp och tog en promenad in till stan. En lång och snabb en. Träffade upp Anne och Christian för en lunch (sjukt god sallad), och promenerade sedan hem igen. Efter att ha gått ungefär 1,2 mil totalt under dagen var vi lite småtrötta när vi kom hem. Vart en kväll på soffan framför ESC. I söndags tog vi en promenad till Liljeholmen, handlade lunch, och så kom Caroline med sin fina mage och Niklas över. Väldigt vuxet att äta lunch sådär på söndagen och med efterrätt och allt. Efter lunchen åkte jag och Micke till Flemingsberg och tog en promenad hem till Robert med familj. Promenaden vart ungefär dubbelt så lång som vi trodde, så där fick vi 4 kilometers ”gratis motion”. Men skönt var det.

Idag är det sista måndagen på praktiken. Det är, som alltid, med blandade känslor. Ska bli skönt att komma tillbaka till skolan i 1,5 vecka och få hänga med alla fina klasskamrater innan det är dags för oss att ta examen. Det är så smått krävande att vara på ett ställe i 10 veckor som praktikant. Väldigt lärorikt och intressant, men efter en sisådär 7-8 veckor börjar man känna av att det snart är dags för skola igen och att man faktiskt inte jobbar på stället man är på. Så jag ser fram emot att komma tillbaka till skolan. Dessutom så börjar jag bli klar med det projekt jag pysslat med nu i några veckor. Så jag måste erkänna att jag räknar ner lite smått. För att inte tala om Andreas hemmafest för klassen på Ekerö på lördag. Är lite rädd för hur jag kommer att må på söndag, men nu har jag i alla fall laddat en helg. Wiho.

Strax ska jag packa ihop och ta mig hemåt. Ikväll ska vi vara barnvakt åt världens sötaste Elly. Promenad till parken och senare ikväll chaufför till bror och svägerska. Trött i morgon bitti? Troligen. Men ska ändå försöka mig på en promenad till praktiken.

Hejsvejs.

Snart februari = vi ses i mars!

Det är en hel del att göra i skolan nu. Och med lite annat. Jag är mitt uppe i mitt slutprojekt, förvisso har jag suttit hela dagen idag och fixat och funderar hit och dit. Och skrivit. Det blir nog bra. Och jag har kommit en bra bit på vägen. Eftersom att jag än så länge har noll koll på vart jag ska praktisera, ska vikariera i tre veckor för webbredaktören på amelia.se, gå i skolan två dagar i veckan, ha slutprojekt vid sidan av och ytterligare ett skolprojekt att göra klart så tycker jag att det borde vara helt okej att vilja bli färdig innan ALLT sätter igång på samma gång. Det värsta jag vet är att vara ute i sista minuten och sen stressa klart bara för att det ska bli inlämnat i tid. Är det inte så mycket bättre att göra det när man känner att man har tid? Jag VET att jag nästan har en månad på mig att bli klar, men vet ni, jag har inte TID att enbart syssla med slutprojektet den kommande månaden. Så vill jag göra det här nu, så låt mig göra det! Så, nu vart det sagt också.

Hur som helst.. Onsdag idag. Jag och Micke ska försöka anamma en grej vi pratat om länge. Onsdagar ska bli en dag då vi tränar något som vi inte gör annars. Eller vi ska så gott det går försöka undvika gymmet och istället simma, spela badminton, prova på riktig boxning, spela tennis.. Ja, något man inte vanligtvis gör på ett vanligt gym. Ikväll står simning på schemat. Micke verkar förvisso ha en riktig skitdag på jobbet så vi får väl se hur han känner när han väl kommer iväg.

I morgon blir det ett litet möte på redaktionen inför mitt vikariat och sen födelsedagsfirande för mamma. Och lite gos med Elly såklart. Och på fredag hoppas jag att jag får vissa inputs och nya tankar inför praktikperiod 3. Tiden flyger iväg.

3:e januari.

”Jag ska bara…”

Typ blogga, sätta på nytt kaffe, välja en behaglig bakgrundskanal på tv:n och lite sånt innan jag börjar plugga ordentligt. GAH. Jag har en praktik-presentation att göra färdig, jag har x antal rubriker att börja skriva på i mitt slutprojekt och jag har x antal andra saker som jag kanske mer bör göra än just det jag gör nu, typ bloggar. Jag har förvisso öppnat ett word-dokument och skrivit ”Slutprojekt vt 2011″. Vilken grej! Fast om jag ska vara lite rättvis mot mig själv så har jag även skickat tre viktiga mail som alla har med slutprojektet att göra, och det är ju i alla fall bra.. Nu ska jag bara komma igång med resten. Fy vilket tråkigt inlägg. Förlåt. Helst av allt vill jag att det ska vara sol så jag kan gå ut och fotografera. Eller så vill jag fylla min nya, fina kalender med en massa saker. Skola, skola och skola alltså. Ungefär så som de närmsta veckorna ska se ut. Senare i veckan så ska jag förhoppningsvis få ett speciellt datum att fylla i också, hihihi. Mer säger jag inte.

Okej, tar snart den tredje koppen kaffe och sätter igång. Kanske.

 

Det där med nyårslöften.

Förra året hade jag ett helt gäng med nyårslöften. Inget höll specciellt länge, som alltid. Och framför allt, idag minns jag inte ens vilka det var. Ganska inte helt hundra. I år så kommer jag ha några igen. Fast kanske inte riktigt löften på samma sätt, mer saker som jag ska följa för att göra det så lätt för mig som möjligt. Det här med vikten, det lär väl vara ett återkommande löfte livet ut för min del börjar man ju tro.. Fast å andra sidan så har jag ju faktiskt kommit igång riktigt bra två ggr under 2010. Och gått ner en del. Sen går det åt fanders = upp igen. Men efter nyår ska jag komma igång med träningen och nyttigheterna igen, och nu är det liksom inget tvång eller något konstigt med det, utan mer en nödvändighet för att hela jag ska funka. DET om något är nåt jag har lärt mig under året. Jag har aldrig tidigare mått så bra av träning, oberoende av minus eller plus på vågen, som jag har gjort i år. 2011 ska jag också försöka stressa mindre när jag tränar, jag slänger bara på mig kläderna och går hem. Nästa år ska jag duscha ordentligt (alltså, jag är inte äcklig, utan jag brukar bara ha nära hem efter träningen och då duschar jag hellre hemma, kom på hur det lät…) och till och med basta ibland efter träningen! Men skitsamma, det här inlägget skulle ju inte handla om vikt. För det här året ska jag inte ha vikt som nyårslöfte, det ska liksom bara bli av ändå. Så är det bara.

*Jag ska bli mer organiserad 2011. Jag har beställt en sån där fin, personlig kalender på nätet. Lagt in egna bilder och lagt till träningsrutor under veckosidorna. Jag har som mål att skriva upp varje gång jag arbetar med slutprojektet, eftersom när det kommer till tidsplanerna i skolarbetena alltid blir lite knäppt. Jag ska skriva upp tankar, idéer och allt möjligt som dyker upp i min lilla skalle. Jag vill bara att kalendern ska komma NU så jag kan börja. Jag kanske till och med kommer kunna sova ordentligt på nätterna om jag strukturerar lite mer!

*Jag ska göra mitt absolut bästa med att försöka stå ut med den hemska mellanfärgen jag har på håret just nu. Vilket är likamed fruktansvärd utväxt. I alla fall inte trilla dit och bleka slingor, eftersom att jag aldrig kommer få se min riktiga hårfärg om jag inte slutar färga gång på gång. Sen att jag säkerligen kommer vilja ändra färg så fort jag inser hur råttfärgad och trist min riktiga färg är, det hör inte hit. Det blir en senare fråga.

*Jag ska hångla med min fina julklapp, Macbooken så fort jag får chansen. Och kanske till och med plugga någon annanstans än hemma ibland, nu när man orkar bära den med sig. Måste bara ha en praktisk dataväska först.

Och så ska jag göra en massa mer… Hoppas jag.

Lite allt eller inget.

Det är ju snart dags för ett nytt år… Det känns lite läskigt i år. Våren i år kan komma att innebära massa saker, nästintill livsavgörande. Jag tror lite att om det går bra, så går det super, men om inte så blir det inte alls bra. Förstår ni hur jag menar? Tror att det är lite allt eller inget liksom. Jag ska sätta igång och göra, lämna in och presentera mitt stora slutprojekt. Jag måste hitta en grym praktikplats (vart då liksom?) som förhoppningsvis vill ge mig ett jobb som jag gillar. Om inte, så måste jag efter avslutad utbildning försöka hitta ett annat jobb. Ett jobb som kan utveckla och utmana mig och som jag trivs med. Vore ju skönt om man slipper sätta sig nånstans för att man ”måste” när man ändå har utbildat sig liksom. Jag menar inget illa med exempelvis ett receptionsjobb nu men för min del som varit receptionist i typ 5 år, och slutade med det för att börja plugga till något som jag hellre vill jobba med, så skulle det onekligen kännas som ett ganska stort kliv bakåt att sätta sig där igen.  Även om det vore tidsbegränsat. Sen känns det ibland som att jag tror att vi efter utbildningen är mer eftertraktade än vad vi i själva verket är. Hoppas såklart på att det är tvärtom, men man vet ju aldrig. Lite läskigt är det att inte ha någon aning om vad som kommer hända efter juni. Jag vet ju inte ens hur jag ska kunna lyckas med mitt slutprojket liksom! Suck, det blir nog bra till slut. Eller det vet jag att det blir, det känns märkligt bara att det kan gå hur som helst. Och det känns som sagt inte som att det riktigt finns en mellannivå. Bara DET är ju läskigt i sig.

Samtidigt så ser jag fram emot våren väldigt mycket. Om jag ska låta bli att vara så djupgående så är det ju faktiskt så att jag snart fyller 26, ska ha min 3:e och sista praktikperiod och sedan avsluta min utbildning! Bara en sån sak, som att jag redan har gått 3 av 4 terminer. Jag började ju nyss? Elly fyller hela 1 år i april. Sedan ska vi i skolan ha slutevent, och så vips så är det sommar. Däremellen ska jag förhoppningsvis lyckas komma ner på en weekend till Sofia och göra nåt miniweekend-aktigt med Micke. Sen när sommaren kommer.. ja, då är det ju liksom inte så mycket att klaga på. Sen i slutet på sommaren/i början på hösten så ja, den som lever får se helt enkelt.

Framtidsångest

Det var riktigt länge sedan som jag på allvar funderade på framtiden. Eller det gör man väl mer eller mindre hela tiden, men inte sådär ordentligt. Liksom djupare än vanligt. Jag brukar inte göra det, jag brukar vara ganska duktig på att acceptera att det blir som det blir, att man faktiskt inte kan styra ALLT. Jag tror säkert att vissa sätter sig emot det, och jag vet, det GÅR att styra väldigt mycket själv men vissa saker går det bara inte att göra något åt. Hur som helst.. De senaste veckorna har det istället slagit mig med full kraft. Vad ska jag göra när jag blir stor? Jag går en utbildning på 2 år, som kommer att ge med studielån på ungefär 100 000. Jag trivs, och det känns rätt.. MEN. Väldigt ofta så känns det som att jag borde kunna mer, jag borde vara lika kreativ som många av mina klasskamrater. Och jag försöker, men det går bara inte. Istället vänder jag ut och in på mig själv och framför allt min skalle för att komma på nåt kreativt och bra. Försöker snabba på tankarna, men får istället korvstoppning tillbaka. Det går inte. Tankarna maler och maler och det känns som att jag bara går bakåt. Ingen framstegssaga direkt.

I juni 2011 slutar jag skolan. Självklart så vill jag då ha ett bra och kul jobb som jag trivs med. Jag vill kunna vakna på morgonen och inte ha ångest för att det är måndag och fem hela dagar kvar till helgen. Så har det varit på många jobb som jag har haft och det är inte okej längre, jag är för ”gammal” för att godta det, det var okej när jag var 19 och jobbade i olika receptioner varje vardag i veckan, men inte längre. Jag vill vara någonstans där jag trivs, där jag blir utmanad och får utvecklas. Där mina kollegor tror på mig och där jag får ansvar och förtroende. Jag vill ha mycket att göra, aldrig få en lugn stund för tumrullning. Jag vill känna mig kreativ och duktig och komma på bra och svåra lösningar, jag vill.. hitta ett ställe där jag verkligen passar och andra passar mig. Och jag vet inte, ibland känns det som att jag är fel ute, problemet är bara att jag i så fall inte har någon jäkla aning om vad som skulle vara rätt. Det är som sagt inte så att utbildningen och det området känns fel i sig, bara det att jag inte vet om jag personligen platsar, är jag tillräckligt duktig? Kommer jag lyckas att få ett bra och kul jobb som jag trivs med? Vad vill jag egentligen göra? Vad gör jag när jag mår som bäst? Ett endaste virrvarr. Och tankarna verkar vägra försvinna.

Jag trivs bra på praktiken, men jag vet ju att det bara är under en viss period, jag pratar om fast jobb. Jag vill ha det där längre, det där som är på riktigt och det där som jag förhoppningsvis ska kunna prata om med glädje och känna mig motiverad och inspirerad av att syssla med. Kanske är det så enkelt att jag måste sänka mina krav. Men, just det vet jag inte riktigt om jag vill acceptera ännu.